Innan jag kom till Gunnaröd ( för ca 19 år sedan ) så tyckte jag det var SÅ synd att vägkanterna blev huggna. Och alltid ett par dagar innan jag skulle plocka blommor till min midsommarkrans. Nu, många år senare inser jag att det är okunskap som gjorde att jag tänkte så. Jag kan fortfarande tycka att det är synd att hugga bort alla blommande hundkex, snygga gräs som har gått upp i ax mm. Men det finns en annan sida hos mig nu som gärna hade huggt kanterna flera gånger om året…. om vi hade haft den tiden. Det handlar om vindens sätt att sprida frö från ogräs. Ogräs som man absolut inte vill ha som ekologisk lantbrukare, eftersom vi inte kan spruta bort det. För oss finns det ett antal sätt att försöka bekämpa ogräs. Bland annat då genom att hugga kanterna. Innan det är uppe i frö. Ett annat sätt är att odla grödor som hämmar ogräs. I vårt fall, nog ett av dom bästa: vall. Ett tredje exempel är genom ogräsharvning som jag har skrivet om innan.
Alexander är nu i full gång med att hugga kantern. Tyvärr är vägverket inte lika snabba. Både längs vägens och cykelbanans kanter vajar gräs och annat i vinden. Snart sprids fröna med vinden…..
Det blir snyggt efter huggaren. Än om där inte är blommande hundkex mm.
