Det är konstigt men djuren märker när det är dags. Det råmas och vankas fram och tillbaka i stallen. Djuren vet när det är dags. Så enkelt är det.
I dag släppte vi ut de första djuren. Först ut var 50 dräktiga kvigor.
Alltid lite läskigt att gå på djurvagnen. Några går på men där är alltid någon som vänder och går av. Men då är det bara till att vända om igen och gå på. För annars kommer man inte ut på betet.
Men väl ute på bete så skuttar man iväg med svansen rakt upp i luften. Det finns ingen annan syn som är härligare. Jag älskar dessa dagar.
När man har sprungit genom hagen så är det till att vända om för att springa tillbaka för att kolla om matte och husse står kvar.
Då kommer det plötsligt fler kompisar ut i hagen. Så då blir det en runda till för att kolla in hagen.
Ja, jag njuter med djuren. Många gånger önskar jag att vi hade haft klimat och vegetation som hade klarat året runt bete. Men så är det tyvärr inte.
Korna som är sinlagda kom också ut på bete i dag. Här går det lite lugnare till. Dom stora damerna med sina hängande och slängande juver är inte lika snabba och smidiga som kvigorna. Men visst finns det krut, även i dom.
Här får dom gå tills det är dags att kalva.
