Nu går det nästan i 110. Tur att vi har bra hjälp av både Jan, Alexander och Hannes (efter skoltid) samt vår duktiga praktikant Maria nu när det är bra väder.  Med så mycket hjälp så händer det också saker. Det har harvats på fler fält.

Gäller att få rätt djup på såbädden. Åkerbönorna ska sås lite djupare än vad spannmålen ska.

Det är ett gott tecken att det ryker efter harven!

Henrik har varit här med såmaskinen i dag också och fått sått ett fält med korn och två fält med åkerbönor.

Efter sådd ska bädden tryckas till, dvs ringvältas.

I våra stenrika trakter så är det även ett sätt att trycka till all stenen. Dom stenar som inte trycks ner för att dom är för stora får allt plockas upp. Få dom i tröskan är ingen dröm!

Ja, i morgon blir det troligen som i dag. Gäller att passa på så länge vädret tillåter det.

Först ner i jorden detta vårbruket kom en blandning av ärt/havre i dag.

Henrik kom med såmaskinen vid lunch.

Utsädet ligger i storsäckar som väger 700 kg. Alvar kör fram lastaren över såmaskinen så Henrik kan skära hål i botten på säcken.

Ett fält med ärt/havre blev sått samt ett fält med åkerbönor.

Bilden ovan är på åkerbönorna när dom ligger i såmaskinen.

Harven har gått för fullt i dag så fler fält är klara för sådd. I morgon sår vi ännu ett fält med åkerbönor. Hinner vi så blir det även ett fält med korn.

Bröderna Larsson har investerat i en ny gödselmaskin. Ska sanningen fram så vet jag faktiskt inte vad det heter. Så jag kallar det för en gödselmaskin. Än så länge har jag bara begrundat maskinen på avstånd. Får väl ta mig i kragen och provåka den en dag. Så lär jag mig kanske hur den fungerar också. Eller lär mig lika mycket som Måns redan kan om den.

Hemkommen från ett möte i eftermiddags tog jag hunden med mig på en utforskarpromenad. På grusvägen stötte jag på skylten:

Lätt nergräven i grusvägen ligger det en slang. Rakt över vägen. Slangen kommer hemma från gödselbrunnen.

Slangen fortsätter längs med vägen. Bort mot några fält där det växer vall samt höstvete.

När jag kommer ut från skogen och bort mot fältet med vall ser jag maskinen på avstånd.

Vet inte hur jag ska förklara hur den ser ut. Den har ramp med slangspridning. Precis som deras gamla tunna hade. Hytten sitter nästan högst upp.

Hemma vid gödselbrunnen står en pump som pumpar gödseln. Från brunnen. I slangarna. Till maskinen.

Och sen är det bara att köra ut gödseln på fältet……..

Nej, så lätt är det säkert inte. Men jag får återkomma med mer info om den här maskinen. Skriver jag mer som jag inte vet något om så kommer säkert Håkan att göra sig lustig på min bekostnad och det tänker jag inte unna honom.

Det viktigaste i detta fallet är att växterna, i detta fallet vall och höstvet, får näring. Gärna så tidigt som möjligt så det kommer igång att växa. Helst innan ogräset kommer igång. Fördelen med denna gödselmaskin är att man inte har en tunna med en massa m3 gödsel i och då kan markskadorna minska avsevärt. Jag kan garantera att det kommer komma mer om denna manick.

Så var vårbruket igång på riktigt. Harven har gått för fullt i dag.

Och det är så pass torrt att det faktiskt ryker…… i alla fall på detta fältet.

Efter harven har lastaren gått för att plocka upp de största stenarna. Därefter kommer åter harven för att harva över spåren efter lastaren samt för att göra en sista finslipning av såbädden. I morgon ska det sås ärt/havre blandning på detta fält. Det ska i början av juli huggas för att bli proteinrikt ensilage till korna. Om allt går som det är tänkt.

För snart 2 år sedan fick vi en chokladbrun kvig kalv. Måns kallade henne för chokladis. När hon tappade sin kalvpäls blev hon brun/svart och inte lika söt längre. Men den senaste tiden har hon åter börjat bli brun vid öronen samt i ansiktet. Tyvärr så har hon fått fullt med inkar/ klintar på sina 4 spenar. 1 053 är dräktig och ska kalva till sommaren. Men så som hennes spenar ser ut nu så kan vi inte mjölka henne. Så vi har planerat in en operation med hjälp av vår veterinär Marianne. Hon ville göra det innan det blir flugsäsong.

Inkar eller klintar som vi säger, är ett virus som har lång inkubationstid. Från det att djuret får viruset så tar det 6-8 månader innan klintarna växer fram.  Sen tar det 1 år innan det är läkt.  Tyvärr finns det ingen vaccin mot klintarna men vetenskapen jobbar på det. Hur har då 1 053 fått detta? Tja, för många år sedan trodde vi att djuren fick det när dom var på bete. Oftast var det dom dräktiga kvigorna som fick det och dom går på bete på naturbeteshagarna. Kanske finns det i buskarna? Jag har ingen aning. Marianne tror att det nu finns i stallet för någon liten kalv har några små klintar och kalven har aldrig varit ute på bete. Kärt barn har många barn och inom den veterinära sektorn heter klintarna: papillom.

Bilden ovanför är taget på 1 053 vänstra sida. Nästa bild har jag tagit bakifrån.

Svårt att göra sig en uppfattning om vad som är spenar. Eller hur?

1 053 fick lugnande i spruta. Sen band vi fast hennes ena bakben så att hon inte skulle kunna sparka Marianne när hon skulle operera. Jag satte nostång i mulen på henne medan Alvar stod och höll i repet som var om hennes ben. Marianne bedövade runt spenarna och efter en stund började hon att klippa och skära bort klintarna.

 Allt det stora är borta men än finns det många små kvar. Men det har blivit mycket finare nu. Tyvärr ingen bild men ska försöka ta de närmsta dagarna. Kintarna torkar efter lång tid och sen trillar dom av. Men om vi skulle kunna mjölka 1 053 när hon har kalvat så var vi tvugna att göra något åt det nu. När operationen var klar fick 1 053 flytta till en box med halm. Hon var fortfarande lite “groggy” på grund av det lugnande. Hon stod så fint hela tiden och allt gick bra. Nu återstår att se hur det ska gå när hon ska mjölkas.

Nu börjar det hända saker. Efter en disig och dimmig lördag visade solen sin allra bästa sida i dag, söndag. Alexander satte på dubbelmontagen och kopplade harven. Han begav sig under eftermiddagen ut på de fält som är plöjda de senaste veckorna. Oftast är de fält som är vårplöjda torrare än de fält som blev plöjda i höstas. I dag har han harvat igen slutfårorna efter plöjningen. Så fort det är riktigt torrt ska det köras gödsel på fälten och sen ska gödseln harvas ner i jorden.

Matilda fick äran att börja med ringvälten på vallarna i dag. Vallarna vältar vi dels för att trycka ner sten som eventuellt kan ha krypt upp under vintern. Men även för att jämna till mullvadshögarna. Dom vill vi inte ha in i hackvagnarna till sommaren när vi ska skörda gräs. Oftas får mulle mullvad upp lite stenar också och det sliter på knivarna i hackvagnen.

Själv hann jag med en liten stund i trädgården i dag. Började att räfsa samman alla grenar och  bokollon. Men jag har många dagar kvar innan gräsmattorna ser hyfsat bra ut. Men det får ta den tid det tar. Under tiden har jag alla krokusarna i parken som jag kan njuta av.

Under vecka 11 smet jag iväg till Italien på Skånesemins resa. Under tisdag till fredag njöt jag av underbart vårväder, god mat, trevligt sällskap  samt mycket intressanta studiebesök. I år gick färden till Turin.

Resan började med snötäckta alptoppar när vi flög över Alperna.

När vi landat på Milanos flygplats mötte vår svensk talande guide Marianne oss. Bussen tog oss västerut, mot Turin. På vägen stannade vi på två gårdsbesök. Bägge var mjölkgårdar med mycket fina djur samt bra produktion.

Jag gillar deras stora fläktar som dom har i taken. När vi var där var det helt perfekt klimat för djuren under taken men jag kan tänka mig att när sommarvärmen kommer…. ja då kan det bli varmt. På plansilosarna såg jag något nytt. Ovanpå plasten var det täckt med singel.

När vi kom till Turin checkade vi in och sen begav vi oss ut på en guidad stadsvandring.  När kvällen kom gick vi alla till en restaurang för att avnjuta en så där 6, 7 rätter. Första rätten föll inte alla i smaken. Råbiff.

Dag 2 var bästa dagen, enligt mig. Bussen tog oss ca 1 timme söder om Turin. Till La Langhe. Här skulle vi möta Fabia som jobbar på en inseminationsstation för köttrasen Razza piemontese Anaborapi. Men problemet var att hon fanns på en gård där det skulle hållas ett årligt möte för  just dessa uppfödare. Ibland är det inte så lätt att komma in på alla vägar och gårdar med en buss och ibland är det stört omöjligt. Så då får man backa in. Vilket chauffören gjorde. Till följd en lååång bilkö efter / före oss.

Det beräknades komma ca 1 000 besökare till gården och jag kan intyga att där fanns gott om besökare. Gården vi besökte hade ca 450 djur av denna ras, som är den vanligaste köttrasen i Italien.

I kostallet gick korna 6 och 6 i varje box. Tillsammans med sina kalvar. Kalvarna gick med kon i 6 månader.  I Italien går mycket få djur ute på bete under sommaren. I stället fanns det rasthagar för djuren på just denna gård.

Tjurarna föddes upp till ca 15-18 månader då dom blev slaktmogna. Juat denna ras är speciell för sin låga fetthalt i köttet: 0,5-1,0 % fett .

Det är små biffiga saker som har “dubbla lår”. Liknar belgisk blå lite, som är förbjuden i Sverige.

På eftermiddagen besökte vi tjurstationen för denna köttras. Varje månad hämtas det in 17 tjurar från olika gårdar. Dessa vägs 1 gång/månad.

Efter ett år väljs de 2-3 bästa tjurarna ut och dessa används sedan till att plocka sperma från.

Innan vi styrde norrut mot Turin besökte vi Cantina Clavesina. Här fick vi en rundvandring samt provsmakning av deras viner. Jag gillar deras sätt att handla vin på.

Byn låg så mysigt i en dal.

Jag tror ingen av oss hade så höga tankar om studiebesöket som vi skulle göra på en mjölkgård, dag 3. Men ack vad vi bedrog oss. Precis i utkanten av Turin låg en mjölkgård med 150 kor.

Inte nog med det. Det visade sig att en av sönerna var bäst i Italien på showmanship samt att höstens segrare på Cremona utställningen ( koutställning ) fanns just på denna gård.

Inte så konstigt att deras kontor var belamrat med priser.

Mitt på gårdsplanen stod ett magnolia träd som hade börjat blomma. Just därför heter gården Magnolia Farm.

Det fanns mer spännande på denna gård. På utsidan av gårdens mur fanns en skylt som berättade att gården sålde sin egna mjölk. Direkt till konsumenterna.

Inne i affären kunde kunden själv fylla sin flaska med mjölk.

Gården tillverkade även egen yoghurt samt ost. Detta såldes också i butiken.

Eftermiddagen gick till mer stadsvandring….

… chokladprovning ( världens godaste choklad finns i Turin ) och lite shopping.

Fjärde och sista dagen besökte vi en matmässa på 11 000 m2. Eataly, heter det. Här kan man köpa lokalproducerade livsmedel samt äta på någon av restaurangerna.

Helt i min stil. Tänk om vi hade kunnat ha något liknande här hemma i Sverige. Verkligen lyfta fram det lokala inom livsmedelsproduktion. Här kunde man köpa pasta i tusen olika former, frukt och grönsaker, vin och öl, fisk, parmaskinka, ost, olivoljor mm. Ja, det är nog lättare att räkna upp det som inte fanns där.

Det var med viss vemod som jag lämnade Italien. Jag har förälskat mig i detta land och kommer med all sannerlighet tillbaka. I bagaget hade jag med mig båder parmaskinka, pasta, parmesanost och vin som jag sedan tillagade till min älskade familj.

Tack till alla medresenärer för en trevlig resa.

Visste ni att:

Italien har 60 miljoner invånare på en yta som är 1/3 av Sveriges.

Mjölkbonden får ca 3,60 sv.kr för en liter mjölk. Den svenske mjölkbonden får 2,90kr.

Men å andra sidan så ligger räntorna på ca 6-7% och markpriserna ligger på ca 900 000 kr/ha.

Italien importerar ca 90% av all sin köttkonsumtion. 50% importeras som livdjur från bla Spanien och Frankrike. Övriga 50% är kött som importeras från bla Argentina och Brasilien.

PS

Det gäller att välja rätt dörr när man ska besöka toaletten.

Så här såg det ut i sinkornas vattenkopp i dag när jag skulle skrapa rent deras liggbås/sängar.

Tror ingen ko gillar att dricka ur den. Så det var bara till att städa ur den. Hmmm. Att dom lyckas träffa mitt i prick???

Åter dags för klövverkning. Sist Lars-Bertil var här och verkade korna var i mitten av september. Eftersom Isa, vår djurskötare är sjuk fick vi leta efter förstärkning på annat håll. Johan kunde, tack och lov, ställa upp. Annars hade det blivit körigt att serva Lars-Bertil med kor, lyfta upp klövarna samt göra de dagliga sysslorna.

Det går till som det brukar. Enda skillnaden är att i dag har Johan gjort mitt jobb medan jag har skött Isas sysslor.

Korna står i kö inför verkningen. Johan kunde ganska snabbt konstatera i dag att här kommer ingen undan. Står kon väl i första “boxen” så är nästa steg till en box nr 2 för att därefter gå in in verkningsstolen.

Väl inne i verkningsstolen slipas klövarna.

Kon är upphissad med selar under magen. Så hon kan inte sparka och inte trilla när hennes klövar hissas upp, en i taget. Eftersom en av selarna kommer precis framför juvret så ser det mycket konstigt ut.

Nästan 100 kor och dräktiga kvigor har blivit verkade i dag. I morgon tar vi resten.

Varför räcker inte tiden till? Eller är det så att jag har för många bollar i luften och måste lära mig att välja. Men varför ska man välja när allt är roligt? Nästan allt, i alla fall……..

Problemet är att om jag inte väljer så börjar mitt dåliga samvete att gnaga när jag inte hinner med….. och det gör ont i min själ. Innerst inne så vet jag att det är jag själv som sätter högst press på mig och ingen annan. Nåja, jag kommer nog aldrig bli gammal och klok. Bara gammal.

Det har hänt så mycket de senaste veckorna och ni vet ingetting. Ska försöka berätta i en kortfattad version i dag för att de närmsta dagarna ge er en mer detaljerad bild.

Vårbruket har sakta, sakta börjat. Från och med den 1:a mars får man köra ut gödsel på växande gröda och i förra veckan började vi med det. Men i år är det extra spännande för bröderna Larsson har köpt en  ny maskin.

Jag har lyckats hinna med 4 dagar i Italien. Närmare bestämt i Turin. Våren mötte mig med sol och värme. Gott!

Alexander plöjer för fullt. Han är en hjälte. När skolan är slut för dagen kommer han hit för att jobba.

Marianne har åter varit här och dräktighetsundersökt både kor och kvigor. Åter bra resultat. Skönt!

Och mitt i allt detta så har våren kommit. Det gäller verkligen att passa på att njuta och det har jag gjort en stund i dag.

I parken hittade jag den första vitsippan som blommar.

Nere i Lilla Skäralid har petasitisarna börjat sträcka på sig och även börjat blomma. Jag trodde faktiskt att dom skulle fått mer stryk av frosten.

På andra sidan bäcken har även ramslöken tittat upp. (bakom petasitisarna)

Vattnet i bäcken virvlar vidare. Ner mot ån. Jag har fyllat på mitt föråd av nya krafter och traskar hemåt. Fast besluten om att inte välja bort något som jag tycker om, utan ta nya tag och försöka hinna med allt jag vill. Säkert ett beslut som jag kommer ångra många gånger och även bryta men just nu känns det bra.