.

Varje år anordnar Möllerikeföreningen i Stockamöllan en spökvandring. I kväll var det dags. Fast i år blev familjen inte fulltalig. Alvar fick stanna hemma för att mecka med robotarna och Emily åkte på Halloween fest hos en kompis. Så här såg Emily ut……

Måns, Matilda och jag packade korv och bröd i ryggsäcken och åkte på spökvandring.

Hu, så mörkt det var i skogen. Fast spökena var ovanligt snälla i år. Framme vid slutpunkten stod några grillar med perfekt glöd och väntade. Vi grillade korv för glatta livet….

Varför smakar det alltid så gott med mat i skogen? Men det smakade gott med annat också……

…. grillade marshmallows. Sött och sliskigt! Matilda låter sig väl smakas.

Måns och hans kompis Otis grillade också lite efterrätt.

När vi kände oss nöjda på både korv och spöken körde vi hem till Gunnaröd. Hem ljuva hem.

Både Alvar och jag önskar att Alexander hade kunnat jobba hos oss på heltid. Men han är ju bara 16år och går i skolan. Men vi är så tacksamma över att han finns till vår hjälp på fredag eftermiddagar och helger. I dag har han börjat att plöja. Typiskt höstplöjar väder! I alla fall om man frågar mig.

När jag kom hem från Åhus i eftermiddag, efter att ha medverkat på LRF Skånes ordförandekonferens gick jag en runda med hunden. Alexander plöjde och man kunde höra traktorn bort mot skogen. Höstdimman hade inte släppt helt. Precis som det kan vara en höstdag. Plogen vänder upp den råa jorden.  Det är geggigt och smort på vändtegen där traktorn vänder runt.

Skogens gul/oranga färger blir plötsligt ännu guldigare, mot den mörka jorden som vänds upp.

Jag fortsätter min promenad genom skogen.

Visst är det vackert.!

Till er alla som följer min och familjens liv vill jag önska en trevlig helg!

Matilda kom hem i eftermiddags och berättade att en kviga höll på att kalva i kalvningsboxen. Jag följde med henne ner för att titta till henne. Matilda hade genom fönstert kunnat se att klövar och tunga var ute. När vi kom ner hade inte mycket hänt. Halva huvudet var ute. Men jag blev orolig. Tungan och den del av huvudet som syntes var blå/lila. Jag kände och drog lite på tungan för att få mig en uppfattning om kalven levde eller inte. Huvudet var inte så långt ute så jag kunde se ögonen. Men jag fick ingen reaktion. Måns sprang och kallade på Alvar så vi hjälpte kvigan att ta/dra ut kalven.

Men se kalven levde. Än om den var mycket medtagen och som sagt blå/lila i hela huvudet. Hjärtat klappade i 210 på kalven. Kalvens huvud var ovanligt brett, i förhållande till resten av kroppen. Så det var det som klämde på kvigan. Alvar masserade kalven vid hjärtat medan jag stack in halmstrå i näsborrarna för att få den till att nysa ut allt slem och fostervatten. Från munnen kom det ganska mycket slem. Det såg inte roligt ut och jag var tveksam om den verkligen skulle klara sig. Kanske för att den låg med öppen mun och flåsade.

Kviga 1 012 var lite medtagen men när vi drog fram kalven till henne började hon att slicka på den. Men kalven låg fortfarande med öppen mun och flåsade.

När Alvar kom in till kvällsmat hade han en glädjande nyhet. Kalven försökte resa sig när han passerade kalvningsboxen.

Slutet gott! Allting gott!

Visst ja! Det blev en tjurkalv.

Jag trivs inte med att sitta inne på kontoret med bokföring och papper. Vill hellre vara ute och jobba med djuren och naturen. Men tillvaron lättas upp eftersom jag har en underbar utsikt över skogen från fönstert när jag sitter vid skrivbordet. Så det blir som ett litet plåster på såret, kan man säga.

Skogen skiftar i all möjlig blandning av gult, rött, grönt och orange. När solen skiner ser det nästan ut som guld. Men så var det inte i dag. Men även i den tjocka dimman är naturen vacker. Som denna gula björk som jag såg i dag när jag var ute på promenad med hunden. Jag är förvånad att björkens blad fortfarande sitter kvar.

Blodboken hemma på gräsmatten är tjusig året om. I olika färger. Så här serden ut i dag. Visst är den vacker?

…. kutterspån.

Tidigt i morse. Innan nattens mörker hade försvunnit helt, (hu, vad det har blivit mörkt om både morgon och kväll) kom lastbilen med mer kutterspån.

15 pallar lastades ut från släpet.

In på logen körs dom in.

Kutterspånen strör vi i både kornas och kvigornas liggbås. Deras underlakan, kan man kanske kalla det för.

Det är inte ofta men i kväll hände det faktiskt. Jag satte på tv´n och la mig i soffan för att bara slappa. Strax där efter började serien: Landet brunsås. Måste erkänna att jag aldrig har sett detta program förr. Tyvärr. Tyvärr blev det inte ett helt program i kväll eftersom telefonen ringde. Men något hann jag snappa upp. Miljövänlig mat. Ska man tro på det som presenterades i programmet så finns det bara några få saker som man kan äta utan att påverka vår miljö något alls. Vill man leva på detta vis så gäller det att inte rensa bort nässlorna som växer runt utehuset. Vinbärssnäckor är också helt miljövänliga. Vill man förgylla tillvaron ännu mer så går det bra med ett trafikskadat djur. I programmet var det en död fågel. Som fjärde och sista produkt visades en fisk. Visst var det mört, eller?

Trots mitt telefonsamtal så kom jag fram till att ingen lever helt miljövänligt. Men man kan försöka. Själv köper jag aldrig kött som har transporterats från andra sidan jordklotet. Tyvärr är jag och familjen väldigt svaga för bananer och det går ju inte att odla här utan får transporteras. Men jag brukar ha som regel att det som inte går att odla i Sverige ska odlas ekologiskt. Om det finns ekologiskt så klart.

Tja, ensam kan inte göra underverk men tillsammans kan vi bidra till en bättre värld. För mig är det självklart att handla svenskproducerade livsmedel.  Visste ni at varje svensk bonde sysselsätter 5 andra människor med jobb. Så som anställda på gården, veterinär, rådgivare, lastbilschaufförer mm. Något alla borde tänka på när man ska handla mat…..

Det gäller att ta tillvara på de fina höstdagarna. Är det inte för vått så gäller det att köra sönder stubben efter både spannmålen och åkerbönorna. Det är vårt sätt att döda ogräset, eftersom vi är ekologiska. En konventionell odlare hade kört med sprutan och dödat allt ogräs.

Stubbkultivatorn gör ett bra jobb. Bilden nedan kan man klart se skillnaden på kört och okört i fältet.

Det körs ett par gånger under hösten. Varje gång man stubbar oroar man ogräset och förhoppningsvis “dödas det sakta”. Här är fint och torrt väder välkommet för då ökar chansen till ett bra resultat.

När stubben och ogräset är ordentligt nerbrutet så är det dags att plöja. Men det dröjer några dagar till. Kanske en uppgift för Alexander under höstlovet? Vi får se.

Måns blir en annan kille när han är själv hemma med sina föräldrar. Tidigt i lördags morse åkte Matilda och Emily iväg med scouterna på Hajk. Så han får klara sig själv när han är ensam. Han har lekt så lugnt och fint. När Alvar och jag gick ut till stallet på både lördag och söndag eftermiddag fick han följa med ut. Då tog han egna initiativ och gav kalvarna mat. Först tog han två hinkar/spannar och fyllde dom med ensilage.

Om man ställer sig i spannen och trampar i ensilaget så får man plats med mer…….

Killen är inte dum!

Sen lastade han spannarna på en säckakärra och körde iväg det till kalvarna.

När det var dags för kraftfoder tog han åter hjälp av säckakärran. På den lastade jag spannen med kraftfoder och sen körde han.

Med en tom och ren helosanburk fyllde han på med kraftfoder i kalvarnas matskålar.

Tack för hjälpen Måns!

Du har varit jätte duktig i helgen.

Under trappan som går upp till vår ovanvåning i huset finns en garderob. Men inte vilken garderob som helst. Utan en leksaksgarderob! Det har det varit så länge Alvar kan minnas. Och så är det än i dag. Vilket är helt perfekt till att husa Måns alla leksakstraktorer och redskap. Här lever han bondelivet i miniformat och härmar gärna vad pappa Alvar gör ute på fälten.

Det är viktigt att ha minst samma maskinpark som pappa. Det ska vara både New Holland och Valtra traktorer. Även pappas gamla Fordar får vara med i samlingen och funkar hur bra som helst.

När det gäller tröska så har Måns ett bättre alternativ. Här står en Claes Lexion. Precis en sådan som Alvar vill ha…..

Att ha maskinintresserade kusiner och farbror är toppen när det är dags att önska sig presenter och julklappar. Den stora gröna djurbilen har Måns fått av dom.

När Måns leker med sina maskiner har han mattorna som fält. Det gäller att inte trampa det som är nysått. Vilket inte alltid är så lätt att se………

Med i leken finns även kor och hästar. Med mixervagnen blandar han mat till dom. Jag är så glad att han ännu inte har kommit på att man kan använda ärtor och bönor mm i maskinerna. Det räcker mer än väl med att han ockuperar halva golytan i huset.

Även om vi inte har såmaskin och gödseltunna så har ju Henrik och Håkan det och då måste Måns också ha det.

Jag har ställt frågan många gånger förr och gör det en gång till: Vad ska det bli av vår lilla Måns?

I kväll har jag gjort det som jag länge har funderat över. Jag har letat längst ner och längst in i vårt skåp med gamla verifikationer från förr. Längst in hittade jag första pärmen från 1994. Oj, så många år som har passerat sedan dess och tänk så mycket vi har varit med om. Vad var det jag letade efter? Jo, jag ville få fram priser på bland annat kraftfoder, el, diesel samt avräkningspriset på mjölk. I många sammanhang den senaste tiden har jag pratat och diskuterat med många människor om vad mjölkpriset låg på när Alvar och jag blev mjölkbönder. Det var jag ganska så säker på. Ungefär som det är i dag. Men frågan var hur mycket kostnaderna hade ökat? Att det har ökat visste jag men med hur mycket?

Så här kommer en liten jämnförelse. Jag har jämfört vårt första år som mjölkproducenter, dvs 1994. Sen letade jag fram 2002 som är halvvägs samt priserna nu i augusti/september.

Avräkningspriset augusti 1994 var 2,89kr/kg mjölk.

Samma månad år 2002 låg det på 2,84 kr. Mellan dessa åren låg det ganska stabilt har jag för mig. För mjölken som vi levererade nu i augusti låg baspriset på 2,90. Eftersom vi är ekologiska så får vi 1,35 kr extra men i min lilla redovisning är allt konventionella priser. Under 2009 var avräkningspriset nere som lägst på 2,40 kr/kg mjölk medan det under 2010 var uppe på över 3 kr. Så priset har åkt mer berg- och dalbana de senaste åren än under våra första år.

Kraftfodert då? Jo, 1994 betalade vi 1,78 kr/kg foder. Jag har tittat på ett basfoder som många använder. Fram till 2002 steg det bara med 4 öre. Men under 2009 tog det fart och skulle vi beställa ett konventionellt baskraftfoder i dag så skulle vi få betala ca 2,46 kr/kg. Som parantes kan jag berätta att ett ekologiskt baskraftfoder i dag kostar ca 4,48 kr/kg.

Redan här kan man se att kostnaderna har ökat i förhållande till mjölkintäkterna. Men vi fortsätter med dieselkostnaderna.

1994 betalade vi 2,85 kr för en liter. År 2002 kostade det 5,67. Ganska så saftig ökning men det blev värre. Senaste leveransen i år kostade 10,82 kr /liter.

Jag fick be Alvar om lite hjälp för att klura ut elens ökning. Här räknade vi med alla abonnemangsavgifter samt skatter. 54,1 öre /kWh betalade vi under hösten 1994. Även denna kostnad steg fram till 2002. Då fick vi betala 76,6 öre för att få mjölkmaskiner, utgödslingar mm för att fungera. Senaste elräkningen slutade på 93,99 öre /kWh.

Jag brukar säga att stå på stallbacken och gnälla ger inget positivt tillbaka och gnälla gör jag inte. Men jag vill visa hur sanningen är. Alla är vi drabbade av att el och bränsle ökar. Tittar jag tillbaka på hur mycket kraftfoder vi har köpt till våra djur samt hur mycket el och diesel som vi har förbrukat så är det en marginell ökning. Men ändå är avräkningspriset det samma som för 17 år sedan.

Vad kostade mjölken i affären 1994? Vad kostar den i dag? Själv har jag ingen aning eftersom jag tar mjölk från vår egna tank.

Varför får inte baslivsmedel kosta?