Mitt hjärta vet inte om det ska vara lyckligt över att vår spannmål är tröskad eller om det ska lida med alla dessa lantbrukare som fortfarande inte har fått tröskat all sin spannmål och pressat sin halm. I lördags eftermiddag blev vår sista spannmål (havre) tröskad. Sista halmen som låg i strängar blev pressad på lördag kvällen. När Alvar körde hem första vagnen med balar började det att duggregna. Innan sista balen var insatt på logen regnade det rejält. Med facit i hand var det värt vårt slit i lördags. För det regnade rejält under natten sen.
Årets spannmålsskörd har blivit normal. Vi har inte summerat klart det ännu men vi är nöjda. Eftersom vi ska lagra vår spannmål i de gastäta silosarna så kan spannmålen hålla upp mot 28% vattenhalt. Vilket har gynnat oss otroligt mycket. Ett år som i år. Jag tror att vi har varit lyckligt förskonade för de största nederbördsmängderna i år. Visst har vi fått regn. Men vi har ändå lyckats tröska de få dagarna då vi har haft sol och vind. Men det hade inte gått om vi inte hade haft bra hjälp av vår personal samt bra samarbete med Henrik och Håkan som har pressat vår halm. Men den viktigaste personen är ändå Alvar. Jag fattar inte hur han orkar. Uppe med tuppen på morgonen har han varit varje morgon för att jobba klart i stallet. För att sen hålla i all logistik som krävs för att få allt till att rulla: Tröska. Vagnar som tröskan kan tömma i. Press. Halmlass och nu till på köpet…. vår spannmålsanläggning. När jag har gått och lagt mig vid midnatt har det fortfarande lyst på logen. Då har Alvar lastat in halm och kört upp spannmål i någon av silosarna. Ja, jag beundrar honom verkligen.
Som en liten belöning för att vi är klara med årets spannmålsskörd tog vi oss ut på en liten utflykt i söndags. Med ens blev man åter vemodig. Usch, som det ser ut på många fält. Stora spår i halmstubben efter att tröskan eller pressen har fastnat. Före detta gul halm, som nu är grå och trist, ligger i sträng efter sträng på fälten. Kommer inte bli roligt att strö med den till djuren. Risken är stor att den innehåller mögelsporer. Fortfarande står det både havre, vete och korn kvar på rot. Undras hur det kommer att bli. Jag har läst om rapporter om att spannmålen har börjat att gro, på rot. Inget roligt. Tro mig. Jag vet vad dessa lantbrukare går genom just nu. Sommaren 2006 kommer jag aldrig att glömma. Juni och juli var varm och torr. Lagom tills att det blev tid för att tröska kom regnet. Hade vi en regnfri dag i augusti? Tror inte det. Stor del av vår veteskörd grodde. Vi kunde tröska ca hälften av all vår spannmål. Halmen som vi lyckades få torr och pressad var precis som jag skrev om ovan. Grå och full av mögelsporer. Våra kalvar mådde dåligt under vintern och tyvärr dog ett antal av dom. Mitt i allt detta gick jag höggravid med Måns i magen och försökte hålla modet uppe.Försökte hjälpa till så gott jag kunde. Pressade småbalar med stora magen, nästan i ratten. Jag ville ju så gärna hjälpa till. Det var ett tufft år men ack så lärorikt. Den vintern överlevde vi tack vare för att vi hade både halm och spannmål överlagrad från året innan. Jag brukar kalla det för en egen försäkan.
Barnen har varit duktiga och hjälpt till på alla sätt och vis. Tjejerna har hjälpt mig i stallen men även med mat och tvätt. Måns har ibland åkt med i någon av traktorerna eller så har han själv lekt att han kör in halm. Eftersom allt har gått för högtryck så har ingen orkat att fotografera så mycket men detta lyckades vi fånga.

En vagn med pressade småbalar. Vad gör pappa? Jo, kopplar traktorn för vagnen så man kan köra vagnen. Ja, då gör man ju det…….

Trampetraktorns lilla sprint användes och vips så var det kopplat!

Bara till att tuta och köra. Eller, kanske inte.
Men det är jobbigt att leka bonde. Man blir så trött. Då kan till och med golvet i traktorn vara skön att sova på.

Tur att det inte är så här varje dag. Nu tar vi nya tag. Det ska plöjas och sås höstvete. En tredje skörd vall ska skördas och till sist ska våra åkerbönor tröskas. Det sistnämnda, åkerbönorna är ett spännande kapitel. Det ska jag skriva mer om de närmsta dagarna.
Mitt hjärta då? Jodå, där finns plats för alla känslorna. Både positiva och negativa.