Tanken var att Alvar, Matilda, Emily och jag skulle åka till Borgeby fältdagar tillsammans i dag. Men den planen fick vi snart ändra. En liten stund innan vi skulle köra ringde min mamma. Min morfar hade stilla somnat in tidigt på morgonen. Vår kära Morfar Bror som fyllde 95 innan jul finns inte hos oss längre. Så Alvar och tjejerna körde själva till Borgeby medan jag körde söderut till Trelleborg.
Det var första gången som jag såg en död människa och det var med kluvna känslor som jag gick fram till hans säng för att säga adjö. Jag stannade kvar tills begravningsbyrån hade hämtat honom. Det har varit en lång dag med många minnen och känslor. Morfar fick det absolut bästa slutet på sitt liv. Han somnade in medan han sov. Hemma i sin egna säng. Kvar finns en förkrossad mormor som inte har accepterat detta ännu. Än om morfar har haft både dålig syn och hörsel och på så sätt inte gjort så mycket väsen av sig så kommer tystnaden och tomheten komma ikapp henne. Gissar jag.
Morfar har fått leva ett långt och händelserikt liv och han är verkligen värd att få somna in. Men trots det så är man ändå ledsen över att en människa som står en nära inte finns kvar längre, bland oss.
Han somnade in precis efter att hans älsklingsblomma har slutat att blomma. Rhododendron var hans favorit. Speciellt den lila.
Sov gott älskade morfar.

Denna bild är tagen på Måns och Morfar Bror när Måns var ca 3 veckor gammal. Så det är lite mer än 3,5 år sedan. På Måns dopdag fyllde morfar 92 år. Måns heter även Bror som andra namn.






















