Vi skulle BARA släppa ut de 12 kvigorna i hagen som vi tidigare på dagen hade släppt ut i en liten fålla så de skulle vänja sig vid ström och solljus. Så långt gick allt bra.

Alvar öppnade grinden och ut sprang kvigorna.

Efter en stund lugnade de ner sig och jag funderade på att åka hem för att duscha och fixa det sista med maten.

Då hände det som inte får hända. 3 av kvigorna blir antagligen skrämda av något och springer genom eltrådarna. Alexander kör hem med lastaren för att hämta stolpar och elisolatorer. Matilda går efter kvigorna som snabbt springer genom nästa hages eltrådar…..

… ut i skogen.

NEJ!!!!

Matilda hittar spår i skogen och vi andra följer efter. Efter en lång stunds letande hittar vi dem i ett buskage i skogen. Bra bit från hagen som vi släppte dem i.

Matildas kviga som var med på MILA lyckas vi få in i en hage hos grannen. Men de andra två flyr djupare in i skogen. Medan Måns stannar kvar hos grannen och passar kvigan går Matilda, Alvar , Alexander, “farfar” och jag olika vägar i skogen. Till sist hittar jag dem vid hagen där de dräktiga kvigorna går. Innan jag hinner fram hoppar de genom eltrådarna. In till de andra djuren.

“Farmor” skjutsar hem Måns och mig till gästerna som har kommit för en god stund sedan. Alexander hämtar vår lilla bur som vi kör djur i samt hö och kraftfoder. Med mycket “lock och pock” får Matilda med hjälp av de andra in 1 202 i buren och hon körs tillbaka till hagen som vi släppte henne i från början. Där går hon nu. Med ett rejält sår ovanför mulen.

Med ca 1 timmes försening serverar jag nässelsoppa till våra gäster och oss själva. Alla rejält trötta i benen men ändå glada över att vi hittade alla djuren. Jag undrar vem som var mest trött?

Nåja.

Slutet gott! Allting gott!

I måndags var Sofieholms förskola i Malmö här. Under tisdagen kom uteförskolan i Råå på besök och i dag har Vipeholms förskola i Lund varit här.

Det blir ungefär samma koncept vid alla studiebesök. Barnen får följa med mig till kostallet där jag visar dem hur robotmjölkningen fungerar. När vi ändå är hos korna berättar jag även vad korna äter, hur mycket en ko väger och att även kor kan bli sjuka och då får de bo i en box med halm och så kommer veterinären på besök.

Alvar tar med barnen på en rundtur med den stora traktorn. Han visar och berättar också hur han gör när han blandar foder till korna.

Sen kan man få hoppa i hö.

Det är skoj!

Jag kan inte riktigt förstå tjusningen med att hoppa i hö men jag gissar att jag börjar bli gammal så det är därför jag inte inser tjusningen med det hela. Det viktigaste är att barnen gillar det.

Att klappa kalvarna och lammen är nog det som lockar mest.

Ibland ser man knappt djuret för alla barn.

Ser ni lammet i Alvars famn på bilden ovanför?

Barnen har även fått en spann med kraftfoder som de har försökt locka till sig tackor och lamm.

Barnen som var här i dag drog högvinsten eftersom ko 892 kalvade i går kväll. Så de fick se ko och kalv ligga tillsammans i boxen. Lyckan blev total när Alvar satte grimma på kalven och tog ut henne till barnen. Snäll som kalven var så traskade hon snällt efter barnen.

En bild säger mer än 1 000 ord.

Men alla kan vi bli trötta och då måste man vila benen lite. Liten som stor.

När man är på utflykt smakar alltid maten bättre. Vissa har hemmagjord matsäck med sig medan andra har tex korv med sig så de kan grilla.

Det viktigaste är att man blir mätt.

Ett stort TACK till alla barn och personal. Det har varit superskoj att ha er här. Det är alltid lika skoj att visa och berätta för er. Ögonen glittrar på er och ni älskar att vara hos oss på gården.

Tack för att  ni har förgyllt vardagen för oss denna vecka.

Nu är allt uppkommet som är sått.

Ärt/havre blandningen som ska skördas till ensilage står fint i rader.

Havren står som raka små soldater i jorden. Ärterna är också uppe men bladen har inte riktigt vecklat ut sig.

Ärt/havren ska nu få växa till början på juli. Lagom tills havren har gått upp i vippa och ärtan satt skidor med små, små ärter så ska detta huggas och ensileras.

Men än dröjer det ett tag. Många vindar ska blåsa innan dess.

Måns har under många år tittat på när storasystrarna har sprungit och frågat: När får jag springa?

Så i dag var det äntligen Måns tur.

Med en mycket koncentrerad min gav han sig ut i spåret.

Med rosiga kinder kom han glatt i mål.

Så fick han då den hett efterlängtade medaljen.

Samt träffat Kalvin.

Världens goaste och mysigaste Kalvin!

En nöjd med ack så trött Måns somnade gott i sin säng i kväll.

Bra kämpat Måns!

Det var 4 tackor och 6 lamm som vi lastade i vår bur som passar på lastaren. Lätt som en plätt gick det  att lasta dem.  Väl framme vid hagen öppnade vi dörrarna och så var de ute på bete. Härligt.

Även de små lammen som aldrig har sett gräs förr började snabbt att nosa i det och även att äta av det.

Tror att bilden ovan blev dagens bästa. Visst är dem söta?

Att släppa får på bete är inte lika spännande som när man släpper kor på bete. Visst skuttade lammen en del men tackorna lyfte inte mer än 2 ben från marken, åt gången. Nej, här var det mulen mot marken för att tugga i sig så mycket gräs som möjligt, på så kort stund som möjligt.

Så fort vi hinner ska vi även släppa ut de andra tackorna med lamm. Totalt har vi fått 24 lamm. Återkommer med bilder då.

Upplev Mitt Skåne

Det är öppet både lördag och söndag mellan 10-16.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Det finns möjlighet att köpa Nyrups ostar, klättra i träd, köpa fika från Mojans skafferi och lära sig mer om vad Robusta Äventyr gör.

Gunnaröds Gård kommer att finnas med för att sälja hemmagjord kalvdans men vi har även ett erbjudande denna helgen. Vad det är?

Kom till Nyrup så får ni se.

Även i år var Matilda och Emily med att tända bålet tillsammans med sina scoutkompisar och ledare.

Kanoterna gled ut i kortege efter att vi lyssnat på både sång, musik och vårtal.

I år var det många äventyrarscouter som ville vara med så det blev 5 kanoter. I den 3:e kanoten satt våran Emily med 2 facklor.

Framme vid bålet som ligger på en flotte ute i Trollsjön tändes bålet på.

Matilda satt längst fram i den 4:e flotten och paddlade.

Sakta kom skymningen smygandes och bålet lös upp i mörkret. Sakta, sakta brann det upp.

Välkommen sköna maj!

38 glada brudar skuttade runt i hagen.

Ett och annat bocksprång samt svansar upp i luften. Det är lika härligt att se. Från år till år.

Nu får de gå här tills det är dags för dem att kalva. Då tar vi hem dem ca 14 dagar innan så de hinner acklimatisera sig.

Våra dräktiga kvigor går på bete i Bögerup. För att komma dit får de åka i djurvagnen som syns i bakgrunden.

Lilla Skäralid.

Ännu har inte solen och värmen hjälpt träden att öppna upp sina löv.  Men här är ändå vackert så det gör ont i mitt hjärta.

De vita petasitisarna blommar nu. Men jag tycker det är ont om dem. Mot normala år. Gissar att det har med den kalla våren att göra. Knopparna har nog fått stryk av frosten.

Bäcken rinner ner mot Rönne å. Maya tar sig gärna ett bad i bäcken. Tycker det skulle vara kallt. Brrr.

Nere i ravinen är det alltid lugnt och skönt. Hur mycket det än blåser. Man hör bäckens porlande och fåglarna sjunga. Här får jag lugn och ro. Här växer inte bara petasitisar utan även ramslök.

Det luktar lök när man trampar på dem.

Ännu ett vårtecken som hör våren till.

När regnet hade dammat bort allt det gråa syntes plötsligt havren som såddes i förra veckan. Man har kunnat skönja det men nu efter regnet står havren ljusgrön i backen.

Plötsligt blev allt mycket vackrare på fälten.

Den ljusgröna färgen får mig att må bra. Kan det bero på att det betyder att något växer och frodas?