Matilda och Emily har i kväll gett sig iväg på vårens stora äventyr med sina scoutkompisar och ledare. Det var samling vid Ringsjöns strand. Precis där Rönne å börjar sin ringlande färd mot Skälderviken i Ängelholm.

Kanoterna lastades av från släpet.

Packning lastades i och surrades fast. I fall om man välter…………….

8 kanoter gled ner i ån. Alla började med att paddla den lilla biten till Ringsjön. Man kan ju inte komma och säga att man har paddlat hela Rönne å om man inte börjar från början. Sen vände dom om och gav sig iväg på vårens äventyr.

Må er resa gå bra. Utan en massa regn och onödiga plums i ån. Matilda paddlar längst fram i den vänstra kanoten på bilden nedan och Emily sitter där bak på den högra kanoten. Ge järnet tjejer och ha skoj!

Mot Skälderviken!!!!!

Fortsättning följer……………

I byn Stockamöllan finns en intresseförening som heter Mölleriket. Namnet kommer från alla vattenmöllorna som har funnits i området. Det är Mölleriket som håller i Valborgsfirandet, klädsel samt dans runt midsommarstången, trivselkvällar samt lite studiebesök. I kväll har dom varit hos oss och hälsat på. En liten tapper skara bybor kom för att lyssna på oss när vi berättade om vår gård och företag. Ett besök av en mindre grupp ger nästan mer än med en stor grupp. Man får bättre dialog och diskussion med en mindre grupp.

Efteråt bjöds det på Herrrgårds- och Prästost, Hjordnäras vanilj yoghurt samt de nya juicerna Friscus fruktdryck.

Dom finns i smakerna: apelsin & mango, apelsin & citron samt äpple & passion. Det unika med dessa juicerna är att de innehåller aktiv bakteriekultur. Ett glas om dagen är kanske något att satsa på om man vill vara säker på att slippa förkylning. De kommentarer som jag hörde så var nog äpple & passion den som plocka mest poäng. Men smaken är som baken. Delad. Så var och en får göra sin egna uppfattning.

Om jag hade varit gris hade jag velat växa upp hos Gun och Martin Ragnarsson utanför Tvååker i Halland.

Gun lärde jag känna när jag var ordförande för LRF Ungdomen i Skåne mellan 2001-2004. Då var Gun förtroendevald i LRF Halland och var precis samma energiknippe som hon är i dag. Någon gång under min tid som ordförande anordnade vi en bussresa till Halland då vi bland annat besökte Gun och hennes grisar. Deras företag har växt under åren. Bland annat har dom blivit ekologiska samt börjat sälja sitt egna griskött. Både genom Mostorps gårdsbutik och 10 kg´s lådor hemma hos dom.

I dag har jag haft familjen med mig för att hämta en låda som jag har beställt men även visa våra barn hur grisar ska ha det.

När suggan ska föda lever hon tillsammans med 7 andra suggor i en stor box. Inne i boxen finns det 8 små boxar. Ett ”bo” till varje sugga med smågrisar. Man kan säga att alla har ett gemensamt kök men eget sovrum. När smågrisarna har blivit några veckor gamla tar dom bort de 8 ”husen” och alla lever tillsammans i den stora boxen. Tills dom avvänjs från sina mammor.

Eftersom Gun och Martins grisar är ekologiska så är det krav på utevistelse. På bilden ovan syns utgången i det högra hörnet. Visst ser dom ut att ha det bra!!!

När smågrisarna avvänjs flyttar suggorna till en annan avdelning för att så småningom åter få träffa galten. Smågrisarna bor kvar i samma box tillsammans i ytterligare några veckor. Om jag förstod Gun rätt så säljs ca hälften av alla smågrisar vidare till en annan bonde som föder upp dom. Medan den andra hälften flyttar till Ragnarssons slaktsvin stall. Här går dom i grupper. Får foder inomhus och kan gå ut i sin rasthage. Hagen skrapas ren varje vecka och då får dom tillgång till en rundbal torrare ensilage. Vilket dom älskar att böka i.

Ja, grisarna kan inte ha det bättre. Gun och Martin gör ett otroligt fint jobb och är underbara ambassadörer för både grisnäringen och den ekologiska produktionen.

Besök gärna deras hemsida: www.ragnarssons.com

Tyvärr en suddig bild på Gun. Vågar påstå att jag aldrig har träffat en människa som älskar sina grisar så som Gun gör. Ni är bäst!!!

Under ett år använder vi ett antal löpmeter plast till våra plansilosar. I kilo är det ca 1 500. Vi köper alltid rullar som är 300 meter långa. Vi använder plast som är  8, 10 och 12 meters breda.

Två gånger om året har vi lantbrukare möjlighet att lämna in plansilofolie, nät och plast som suttit runt rundbalar, tomma sprutdunkar ( berör endast de som är konventionella odlare ), plastsäckar som vi köper kutterspån i samt storsäckar som utsädet kommer i, till återvinning. Plasten mals ner och blir råmaterial till nya plastprodukter. Plast är inget material som i mina ögon är så miljövänligt men ett nödvändigt ont ibland. Så då känns det bättre när man kan lämna in det till återvinning.

Hemma på gården har vi en container med avskuren botten där vi samlar all plast som vi använder till plansilosarna. När det är dags att köra iväg plasten till återvinningen lyfter Alvar bort containern och lastar på plasten med lastaren på en vagn. Inne på vår loge samlar vi plastsäckarna från kutterspånen i storsäckar. Lätt att stoppa ner i en  säck när man har strött och så blir det städat samtidigt. Men det är även behagligt den dag det är dags att lasta det på vagnen. Lika dant gör vi med nätet som sitter runt hö- och halmbalarna. Uppe på logen där halm och hö finns har vi storsäckar ståendes. Lätt att stoppa ner nätet när du har skurit loss det från en bal.

I dag har Alvar lastat en vagn med både plast och storsäckar och kört till Eslöv med det. Det blir faktiskt inte så mycket per gång om man gör det varje gång vi har tillfälle till det.

Nästa gång vi kan lämna mer plast blir i november.

Ärtor och havre sår vi i en blandning med 50% av varje gröda. Detta ska växa upp och ska skördas lagom tills havren har gått i vippor och när ärtorna har satt skidor och små, små ärtor har börjat bildas. Men än är det ett tag kvar tills det  är tid för skörd och ensilering. Om vädret tillåter så första dagarna i juli kanske.

Både havren och ärtorna är uppkomna. Ärtplantan har redan börjat sitt ”slingriga” växtsätt. Längre fram kommer de klättre lite på havreplantorna.

Folk som har passerat förbi i dag har nog undrat om det har varit totalhaveri på våra mjölkningsrobotar eller utbildning av De Lavals personal på Gunnaröd i dag.

Nej, det har varken varit haveri eller utbildning/möte. Än om där har stått många bilar på gårdsplanen.

Vi håller faktiskt på att uppgradera mjölkningsrobotarnas datateknik.

Kretskort bytas och gud vet allt. Jag gjorde mitt dagliga jobb i stallen i morse och sen flydde jag fältet hem till bokföringen.Så  Torbjörn, Desiree samt Leif fick göra jobbet själva. I morgon ska jag bli undervisad i allt det nya.

Alla bilarna då? Ja, här var tre som jobbade och sen var det någon som passerade under dagen.

Snabbare, bättre och snyggare då? Ja, de två första sakerna ska mjölkningsrobotarna bli efter denna uppgradering. Men snyggare? Nej, jag tror inte det.

Åkerbönorna växer men ack så sakta. Förra veckan när det var varmt och soligt då trivdes dom men nu är det åter kallt och molningt. Tror att en av anledningarna till att det växer så sakta är för att det är kallt på nätterna. Senast i söndags morse var det lite vitt i gräset när Alvar och jag gick ner till stallet.

Plantorna är endast några centimeter höga. Nu vill dom ha värme så dom kan växa och frodas.

Här kommer lite bilder som är tagna uppe från våra spannmålssilosar. Titta och njut av den skånska våren.

På bilden nedan står jag på gräsmattan och vinkar åt fotografen. Vårt hus ligger norr om silosarna.

Till vänster om huset står vår stora fina blodbok. Den är alltid lite senare med att slå ut bladen än de vanliga bokarna.

Vrider man sig lite till öster ser man gödselbrunnen och kornas beten.

Vi fortsätter att vrida oss mot höger. I sydost ligger det mer kobete och bakom trädet ligger  byn Stockamöllan.

Mot sydväst ser man vägen mot Trolleholm.

Mot nordväst ser man Alvars faster och farbrors hus. Höger om det, bakom skogen ligger byn Billinge.

En liten resa i de olika vädersträcken. Dvs Gunnaröd runt.

Alvar och jag har en gemensam favorit blomma. Liljekonvalj.

När vi gifte oss den 31 maj 1997 hade vi plockat min brudbukett i skogen. En stor bukett med bara liljekonvaljer. Så stor så  jag bara kunde hålla om halva. I går såg jag de första knopparna i skogen.

Skåne har två mycket vackra nationalparker och familjen har faktiskt hunnit med att besöka bägge den senaste veckan. I just rätt tidpunkt då naturen är som vackrast.

I tisdags besökte vi Stenshuvud, på Österlen. Backsipporna blommade.

Tjörnets vita blommor lyste så vitt ……

…..i det annars så ljusgröna landskapet.

Nere på stranden blir stenarna vackra i vattnet när vågorna kommer in mot stranden. Runda och mjuka.

I bäckar och sumpmarker lyste kabelackorna gult som solen på himlen.

Vi gick en lång runda och fick vår belöning när vi nådde toppen med en underbar utsikt.

I dag har vi besökt Söderåsens Nationalpark, Skäralid.

Vi började med att vandra upp till Kopparhatten. Där  har man en helt underbar utsikt.

Lövskogen är ljus, ljus grön.

Nerför backen. Mot ravinen. Där har man också underbar utsikt. Upp mot toppen.

Matilda har varit fotograf i dag. Hon är otrolig. Lyckas fånga landskapets alla färger och former. Titta på nästa bild.

Nere i ravinen rinner bäcken.

Ormbunkarna håller sakta på att rulla ut sig. Jag tycker dom är super häftiga när dom ser ut så här.

Vår lilla runda slutar vid dammen vid Skäralid.

Skånes natur är speciell på många sätt. Väl värd ett besök. Men var rädd om den. Samtidigt som du njuter av den.