På bara några timmar blev det så konstigt tomt och tyst i huset.
Länge, länge har det planerats och pratats och det har känts som evigheter tills dess. Men så plötsligt kommer dagen.
Den senaste veckan har våran matsal belamrats med kläder, sovsäckar, liggunderlag, ryggsäckar mm. Ja, listan kan göras lång. Nog lättare att rabbla upp vad som finns kvar på döttrarnas rum.

Anledningen till alla saker är att i dag har bägge åkt iväg på vars ett sommaräventyr med scouterna.
Emily åkte innan lunch med tåg från Hässleholm till Stockholm. Där skulle hon möta några fler scouter för att sen bege sig till Arlanda. Nu vid 22-tiden, söndag kväll, när jag sitter och skriver detta har hon precis gått på planet som ska ta dem till Island. Alldeles strax ska planet lyfta. Tillsammans med 40 andra scouter och ett gäng ledare ska de utforska Island i 14 dagar. Inte förrän på söndagen den 30 juni landar de åter på Arlanda. Men så pass sent så de stannar i Stockholm över natten. Så på eftermiddagen den 1 juli får vi åter träffa henne. Troligtvis med ett bagage fullt av minnen och härliga äventyr. Känns lite svårt att lilltjejen har blivit SÅ stor…….

I eftermiddags var det dags att lämna nästa dotter på hennes sommaräventyr. Matilda ska under 4 veckor vara på konfa läger på Göransborg. Hon åkte inte så långt men under dessa veckorna kommer vi att träffa henne en dag och så på hennes konfirmationsdag. Det blir konfirmation i Tjörnarps kyrka. Måns kramade Matilda hårt och länge. Jag är nästan säker på att han inte har någon uppfattning om hur långt 4 veckor är. Tur är kanske det………

Så här sitter vi själva nu med lilla Måns. Tur vi har honom som håller låda.
Eftersom tjejerna inte är hemma under midsommar firade vi det i går kväll, lördag. Nypotatis och ägg koktes. Fram dukades sill, gräddfil och så ägg och potatis. Till efterrätt blev det jordgubbar.

Från en god vän kom dessa fina ord när jag berättade om modershjärtat som tycker det är svårt när barnen blir stora.
Dina barn tillhör dig inte.
De är söner och döttrar av själva livets längtan.
De kommer genom dig, men inte från dig och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek, men inte dina tankar. Ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar, men inte deras själar. Ty deras själar tillhör morgondagens land, som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem, men försök inte att göra dem lika dig själv.
Ty livet går ej tillbaka och dröjer ej vid igår.