Precis på vårt boningshus sydvästa hörna har det länge, länge stått höga, gamla ekar. På gamla foton från slutet av 1800-talet ser dom ganska så stora ut. Redan då. Några dagar efter stormen den 3 december 1999 trillade ett av träden. Redan när Alvar var liten trillade det första. Efter stormen -99 bestämde vi oss för att fälla de ekar som lutade sig in över huset. Kändes inte så lustigt att få ett träd in i huset. De två första gångerna föll träden på rätt håll men vad säger att det blir rätt den tredje gången? För några år sedan gjorde vi en ny gallring och kvar blev 2 ekar. Men med stora träd in på huset blir det lätt grönt/mossa på väggar och tak samt en massa löv i hängrännorna. Så vi bestämde oss för att fälla de två sista så fort det blev kallt. Så i dag har Jan fällt de två sista ekarna. Känns faktiskt lite vemodigt men vi har så många andra träd runt oss så vi klarar oss.

Så här såg det ut innan Jan började att såga.

Alvar var på plats med lastaren för att hjälpa trädet på rätt håll.

Jan sågar med Alvars kusin Wills motorsåg. Det krävs en motorsåg med ett långt svärd, så man når ända in i mitten.

Plötsligt börjar första eken sakta fälla sig.

Med en duns når första trädet marken. So far- so godd!

Sen var det dags för träd nr2. Lite kivigare situation, eftersom trädet har lite motvikt mot huset. Alvar sätter en förlängning på lastare och backar upp i mitt stenparti……. Jo, vi var överens om det. Så det blir ingen skilsmässa på grund av det. Stenpartiet ska nämnligen göras om. Innan Jan börjar såga på träd nr2 frågar han om vi hade huset försäkrat. Hmmmm.

Jan sågar och Alvar puttar på med förlängaren på lastaren.

Det ser redan tomt utan när ett träd är borta. Jag tittar med spänning på trädet och undrar när nästa ska trilla.

Så plötsligt, faller det. Först sakta, men med putte-hjälp från Alvar faller det snabbt och landar med en stor duns på gräsmattan. Jag undrar tyst för mig själv om korna blev skrämda i stallet.

Oj, så tomt det blev!

Jan och Alvar pustar ut. Det är stora träd så det för ändå en viss respekt med sig. Men nu när de är fällda känns det extra skönt eftersom det ena trädet var murket inuti.

Från stallen har det blivit en ny utsikt. För Jan har det bara börjat. Nu ska träden sågas i bitar. På måndag kommer en skotare och kör bort alla grenarna.

Så var motorsågs masakern över för denna gången!

I dag har jag åter varit på besök hos Måns och hans kompisar på Billinge förskola. Dagens tema var mer  fakta om korna men även om kalvarna.

Jag visade foto på hur kornas stall ser ut invändigt och berättade om kornas liggbås/sängar, vad dom får för mat samt att de mjölkas i robotar. Nästa bild var på korna ute på bete. Här försökte jag förklara att på sommaren äter dom färskt gräs och på vintern ätor dom konserverat gräs- ensilage.

I små skålar hade jag även lagt upp lite ensilage, vår egna spannmålsblandning samt inköpt kraftfoder. De flesta tyckte att ensilaget luktade starkt och det kan jag hålla med om. Men Jenny visste mycket väl vad ensilage var. För det ger hon till sina hästar.

Sen fortsatte vi med kalvarna. Jag berättade att kalven ligger i kons mage lika länge som människan bär på sin baby. På bild hade jag när en kalv är på väg att födas. Nästan alla tyckte att det såg äckligt ut. Men när jag hade förklarat att det inte ser så trevligt ut när vi människor föds samt att det är fostervatten och lite blod med i processen. Ja, då förstod dom mer och ändrade uppfattning. Det blev faktiskt så att det var just denna bild som barnen senare plockade fram för att titta mer på.

Jag berättade att det är livs viktigt att kalven får i sig råmjölken. Oftast diar kalven kon och får i sig mjölken.

Men ibland behöver man hjälpa kalven få i sig mjölk. Så jag visade bild när Emily matar en kalv med en nappspann….

… men även en bild där Alvar sondmatar en kalv.

Ja, än en gång går 30 minuter för fort. Jag har jätte skoj och jag tror att även barnen tycker det är intressant. För dom sitter fint och ställer en massa frågor. Så jag tror att jag kommer tillbaka någon gång i februari. Men då får vi nog prata lite traktorer och maskiner.

Nu är det bestämt!

Torsdagen den 19 Juli kommer vi att öppna upp gården för besökare, tillsammans med Skånemejerier. Precis som vi gjorde förra sommaren. Är ni intresserade så ska ni redan nu anteckna datumen. Precis som i fjol blir det möjlighet att få guidning i stallarna, hoppa i halm, klappa kalvar, köpa nygräddade speltvåfflor mm. Men redan nu kan jag lova att det kommer bli nya saker. Jag hoppas vi ses!

Äntligen kom det snö. Stilla föll stora flingor under lördags eftermiddagen. Det blev inte så mycket men tillräckligt för att lysa upp i vintermörkret.

Julstämning i januari??? Ja, julen varar ju  fram till påska. Så vi har inte släckt ljusen i utegranen än. Men det är kanske hög tid med det, eller???

Måns och Emily har plockat fram pulka och snowracer för att göra årets första åk…… och kanske det sista. Nej, det får vi inte hoppas. Men det blir inte många åk innan gräset börjar lysa genom snön. I dag åkte jag förbi en pulkabacke i Eslöv och där hade barnen använt varenda snöflinga som fanns på backen.

Som sagt, det gäller att vara glad över det lilla.

I torsdags var Alvar och jag på ysteriet i Kristianstad. Det var möte med Skånemejeriers varumärkesbönder. Efter lunchen blev vi guidade runt i ysteriet. Tyvärr fick vi inte se lika mycket som förra gången vi var där. Hårdare regler eftersom det är livsmedel. Jag vet att jag skrev lite om det då men här kommer några bilder och lite fakta.

Mjölken kommer in till ysteriet med tankbilar som pumpar över det i tankar.

Eftersom det är livsmedelproduktion så ser man bara mjölken en endaste gång. Annars är det rör, rör och åter rör. Precis som här hemma i stallet. För här ser man inte heller mjölken från det att det lämnar kon tills det kommer in i tanken.

Först filtreras mjölken så att inga sporer kommer in i ysteriet. Skulle detta ske så blir det feljäsning i osttillverkningen. Detta sker i de första rostfria behållarna på bilden nedan.

I de bakre behållarna separeras grädden från mjölken.

Sen går det vidare till de vänstra behållarna på bilden nedan där löpe blandas i.

När alla ingredienser är iblandade börjar ystningen i de högra behållarna.

Sen pressas ostmassan ut i de genomskinliga rören som syns på bilden nedan. Det är endast här man ser något av produkten.

Under rören finns ostformarna som fylls på. Lock sätts på och under en viss tid (som jag inte kommer ihåg) pressas locket neråt så att vattnet rinner bort. En ost formas. Sedan tas locket bort.

Osten lyfts ur formen och åker på ett band…….

 …. in till bassängen med saltlake. Här fick vi inte titta. Tyvärr. Men det fick vi förra gången och jag tyckte det såg häftigt ut när ostarna guppade runt i bassängen.

Ostarna läggs på pallar med hyllor. Körs ut i ostlagret för att lagras. Hur länge berors på vilken sorts ost det är. Så det kan variera mellan 6 månader som de milda ostarna lagras till 24 månader som Allerum XO lagras.

Tittar man riktigt noga på bilden så ser man olika färger på de olika ostarna.

Efter studiebesöket i ysteriet fick vi lite information av Jannica Anderssonsom är försäljningschef på ost. På ysteriet i Kristianstad tillverkas det 15 miljoner kilo ost varje år. På den svenska ostmarknaden är det hårdosten som är mest populär. ca 80% av all ostkonsumtion är hårdost. När konsumenten väljer ost är smaken det viktigaste och det är i huvudsak som pålägg man använder osten till.

Hemma hos oss äter vi mild ost på smörgåsen till frukost. Blir det en knäckemacka till lunch eller middag vill vi gärna ha en lagrad ost, som tex Allerum präst eller greve. Dessa använder vi även i matlagningen. Är det riktig fest serverar vi Allerum XO. Till Emilys stora förtjusning. Vilka ostar föredrar ni?

I dag fyller äldsta dottern 14 år. Tänk vad tiden går.

Matilda Elin Johanna föddes den 21 januari 1998. 7 minuter in på dygnet. Om alla mina graviditeter och förlossningar hade varit som den första så hade jag kunnat tänka mig många fler barn. Men den första blev den bästa….

En mycket efterlängtad dotter som var helt gudomlig som baby. Hon åt och sov enligt klockan.

Djuren och naturen ligger henne mycket varmt om hjärtat. Hon har ett otroligt handlag med både djur och barn. Vilket vi upptäckte tidigt. Endast 4,5 år gammal ställde hon upp i sin första showmanship tävling. Precis fyllda 5 var hon med på sin andra tävling. På MILA.

När Matilda var 2,5 år gammal föddes Emily och hon blev storasyster första gången. När Måns föddes var hon 8,5 år gammal. En ypperlig storasyster!

Alltid hjälpsam. Både med att passa syskon och hjälpa till med djuren.

 När Matilda var 9 år vann hon sin klass på MILA.

Samtidigt var lillebror med om sitt första MILA.

Förutom djuren så är det scouterna som är det stora intresset. Det är hajker, läger och övernattningar. I både regn, kyla och värme. Hon har skoj i alla lägen. Om allt går i lås så ska hon få åka iväg 2 veckor till sommaren på en vandring, på Färöarna och  Danmark.

Men precis som alla andra tonåringar så kan även hon slappna av och bara göra ingetting.

Om ett år fyller hon 15 och hon har länge letat efter A-traktor på blocket. Misstänker att hon längtar tills dess.

Men innan dess kommer det blåsa många vindar. Kanske någon mer tävling med en kviga, kanske?

Till världens bästa ”stora-dotter”:

Ett stort grattis på 14-års dagen!

Vi älskar dig så otroligt mycket.

Kalvar som skulle avvänjas från mjölk. Sinkor som har kommit in för att kalva. Bra dräktighetsresultat på kvigorna samt andra faktorer gjorde att vi fick göra en ommöblering i ungdjursstallet under tisdagen.

Eftersom dräktiga kvigor samt kor har kalvat den senaste månaden så var där platser över i just denna grupp. Så där fyllde vi på med fler dräktiga kvigor. Kvigorna som blev undersökta förra veckan kom till en ny grupp och i de två grupper som vi har semineringskvigor i,fyllde vi på med  1-åriga kvigor som började bli för stora för att gå i halmboxarna. Med nya omgrupperingar ger det lätt upphov till ny rangordning. Det skuttades och knuffades vilt men så är det.

Men efter en stund lugnar dom ner sig.

Vi fick två halmboxar tomma inne i ungdjursstallet och där kunde vi flytta in kalvarna som gått där ute under snedtaket. Så var det åter fullt i stallet.

 I en av våra kalvvagnar var det dags att flytta ut kalvarna eftersom de började bli för stora. De hamnade i boxen under snedtaket. Så där går nu 6 nya kalvar.

Vips så var en kalvvagn tom. Alvar körde ut den till gödselhögen….

… där han gödslar ut den samt tvättar den. Så var den åter ren och klar för att ta emot nyfödda kalvar.

Äntligen händer det lite på byggfronten. Alvar har under helgen tömt och röjt i det gamla köket samt börjat riva ut den gamla inredningen. I dag har Nils varit här och nu är tapeter, golv, kakel mm borta. Längtar tills rummet blir klart så vi slipper ha möbler staplade i ett av rummen….. så har det varit i snart ett år.

Elektrikern ska komma och dra om elen. Gör vi nu om så är det lika bra att dra nya elsladdar.

Ser ni hålet i väggen, på den högra sidan av bilden? Där fanns innan skåpet till köksassistenten. Vi tänker spara hålet och göra ”grogga skåp” av det…. på något sätt. Vi får se hur det blir.

Mitt julryck håller i sig!

Och det är jag så glad för. Finns det något som är godare än nybakat bröd?

Satte deg innan kvällsmat och medan vi åt gräddades de i ugnen. Tror med all säkerhet att alla barnen vill ha smörgås till frukost i morgon.

Visst kan det kännas så men är man mjölkproducent så är alla dagar lika. För det kvittar om det tisdag, torsdag eller söndag. Vissa saker ska göras. Så kvittar det om man har varit på fest på lördag kvällen och skulle SÅ gärna ha sovmorgon……… ända fram till söndag lunch. Nu är många förstärkta med antingen djurskötare eller avbytare så att man någon gång kan hålla fritt men jag vet att merparten har det som vi. Många till och med värre. Vi har förmånen att ha Isa som anställd djurskötare men vi har valt att jobba de flesta helgerna. Isa ställer upp och jobbar helg när vi behöver och det är guld värt.

Hur var det nu med lika dagar? Jo, alla veckans morgnar börjar jag med att gå brunstrunda hos korna. Måste erkänna att ibland säger kroppen nej ( som i onsdags och torsdags) och då är Alvar gullig och tar det. Brunstrundan vill jag gå innan Alvar och Isa kommer till stallet. Det är lugnt och stilla. Merparten av korna ligger i sina liggbås och sover. Några få äter ensilagemix och några blir mjölkade. Vad jag då tittar efter är om någon ko är brunstig. Då kan det se ut så här:

En ko har ca 21 dagar mellan sina brunster. Säkra tecken på brunst är att hon rider på de andra djuren samt att hon står stilla när de andra rider på henne. Slemmar hon då dessutom så är det ingen tvekan. Ca 2 dagar efter brunst blöder kon. Nu är ju inte alla kor som i skolboken och ibland kan man verkligen klia sig i håret för att inget stämmer. När jag har gått brunstrunda sopar Alvar foderbordet och utfodrar med ensilagemix med mixervagnen. Under tiden skrapar antingen Isa eller jag liggbåsen. Isa gör det på vardagarna och jag på helgerna. All gödsel ska skrapas bort. Längst fram i liggbåsen ligger det kutterspån. Av detta drar man ner så att det ligger ett lager i hela båset.

Bakom liggbåsen, på spalten skrapar vi med en sned skrapa. Detta gör vi för att få bort gödseln från liggbåsen.

Får man bort gödseln närmst liggbåsen så blir kornas svansar mindre skitiga och då blir kon automatiskt  renare eftersom hon viftar med svansen.

Sen ska alla mjölk kalvar få sin mjölk. På vardagarna är det Isa som ger och på helgerna är det Alvar på morgonen och på kvällen är det oftast Emily eller Matilda. Nu på vinterhalvåret är det fortfarande mörkt när vi ger kalvarna på morgonen.

Men solens första strålar sticker upp över horisonten. Kalvarna dicker snabbt upp sin mjölk.

Sen ska dom ha hö, vatten, kraftfoder samt lite ensilage.

Inne i ungdjursstallet får alla kvigor och kalvar kraftfoder.

Alvar ger dom kraftfoder och jag börjar skrapa liggbåsen hos kvigor och sinkor. Medan jag gör det strör Alvar med halm i kalvboxarna.

Det tar sin lilla tid. Alla djur får mat och rent i sina sängar på morgonen. På eftermiddagen skrapar vi åter kornas liggbås och ger alla djuren mat. Inget mygel bara för att det är julafton eller någon annan speciell dag.

Är det så att en ko eller kviga är brunstig och ska semineras så får vi även göra det.

Varje dag blandar Alvar även ensilagemix till korna och varannan dag blandar han även till ungdjuren.

För att göra det ännu mer invecklat så finns det ett antal toppar under växtodlingsåret som ska skötas om man är mjölkproducent. På våren ska det sås. Under sommaren skördar vi gräs ( minst 3 ggr) och tröskar spannmålen och framåt hösten ska det sås ny vete……. samtidigt som allt ska skötas med alla djuren.

Ja, så är livet som mjölkbonde. Inte alltid så lätt att skriva om något nytt och udda… när alla dagar är den andra lik.

Eller är dom det?